Bilder från 1954-55
Sune Linderholm från Valtorp jobbade 1954-55 som lärare och kantor i Storsjö. En av hans döttrar blev av sin läkare rekommenderad luftombyte och det förde familjen till Härjedalen.
Ca 70 år senare väljer hans dotter Elisabet att skänka ett album från familjens tid i Storsjö. Stort tack för att vi får ta del av bilderna.
Hösten 2024 skriver Elisabet även ett brev där hon berättar om sina minnen från Storsjö, brevet finns under bilderna.
70 år—70 mil!
Varför dena underliga rubrik?
För 70 år sedan kom ett flyttlass upp till Storsjö från södra Sverige närmare bestämt från trakten av Falköping i Västergötland. Det var ca 70 mil att köra.
Anledingen till denna flytt var att jag Elisabet hade och har lite besvär med astma, och mina föräldrar Sune och Margot Linderholm hade hört att luftombyte skulle vara bra för mig. [kanske även för de vuxna!]
Far var lärare och kantor och tog sig an den uppgiften även i Storsjö. Det blev ett år fyllt av annorlunda upplevelser som aldrig suddats ut från mitt minne. Jag kommer att skriva ner bara precis vad som dyker upp i skrivande stund, kanske att namn kan bli fel men får gärna rättas till av de som minns bättre, eller själva var med.
Året var 1954,juni månad då vi helt ovetande om hur det var i en fjällby flyttade in i lärarbostaden, rymligt och fint och med vatten toa inne! [det hade vi inte i Valtorp, som byn heter där vi kom ifrån].
I Storsjö bodde då ca:300 personer. Det fanns två affärer Konsum och Erikssons, Hedman? bakade bröd i sitt bageri och en liten sybehörsaffär fanns [Myhrs]
Gunnar Söderholm var präst och Signe Hedmark var småskollärare. Syster Karin var det som skötte om blivande mödrar och plåstrade om sår, om inte John hade stämt blodet innan.
Jag som 9-åring, möter mina blivande skol-och klasskamrater i närheten av skolan [de var väl liksom jag nyfikna på varandra] Vi satt vid hagen [staketet] och började småprata och jag fick fråga om och om igen vad de sa för jag förstod ju inte dialekten! Enligt mina föräldrar pratade jag också Storsjömål efter 14 dar, lite kommer jag ihåg fortfarande!
Min första episod var då mor får se en turistbuss uppe vid kyrkan och den var ju låst, så hon säjer till mej att ta cykeln och åka dit med kyrknyckeln och öppna upp så de skulle få se den fina kyrkan. Jag visste inget om den, men de fick i alla fall se den och när det var dags för avresa för resenärerna stod jag vid utgången och jag fick pengar i min hand. Jag kan än idag känna darret i benen efter att ha nigit för varje slant jag fick. Jag tror det inbringade c:a 3 kr!
Nästa händelse som dyker upp i mitt minne och är en helt ny upplevelse, är när jag är uppe i Kråkhögen hos Gudrun Wagenius och får följa med att valla getterna runt Kråkhögen för att de senare ska upp till Beten och sedan till Nordsätern.
Dags för skolstart, jag känner nu de flesta av eleverna men så kommer det en skolbuss med elever från Ljugdalen också så nu blir det fullt i skolan. 32 elever i klass 3-4. Tyvärr så har mitt skolfoto försvunnit men jag har i minnet namn på 29 av de 32 eleverna, undrar vilka jag glömt? Jag kan skriva ner namnen i slutet av denna historieskrivning.
Marta var mattant och tyckte att den sega krämen kunde man skär krämen me skea å sitt int å sjåpe er!
Ett icke så välkommet besök var när tandläkaren kom och monterade sin stol i ett hörn av matsalen, jag vet att någon pojk sprang hem och jag kunde komma in till mamma och gråta för jag tyckte det var så hemskt!
En trevligare men lite jobbig upplevelse för en Västgöta tös utan så mycket skidåkning i benen var den sedvanliga skidturen till Västsätern. Det skulle vara en speciell dag Vilken? Var det i samband med fastan? i alla fall fick vi med oss semla och apelsin och vi vilade ut i någon form av timmerhuggar stuga som jag minns det.
En annan vintrig händelse var när vi, kantorn med fam. och prästen med fam. skulle till Tossåsen för att fira gudstjänts. Mammorna och barnen fick åka släde medans präst och kantor fick skida! Väl framme så var bord dukade med vita dukar och vi blev gott förplägade. Innan hade det förstås hållits en gudstjänst. Jag tror att det var familjen Jonsson bl. a. som bodde där då.
Ytterligare ett minne kommer till mej. Det är hur vi ungar tog på oss våra halvrör och startade uppe vid Kråkhögen för att skrinna ner för backen till affären, när vi blev trötta satte vi oss på snövallen vid kanten av vägen.
Det var även skidtävling för oss ungar, det gick väl inte så bra för mej men jag vann i alla fall ett par bruna tumvantar!
Jag fick på instagram se att tomten varpå väg, en fin bild och fin tradition, så var det även julen -54. Om jag minns rätt så fick vi besök av inte mindre än 12 tomtar i olika åldrar. Jag har fortfarande kvar någon liten grej som jag fick av någon tomte. Likaså den fina lappmössan som Märta Wagenius i Kråkhögen sytt.
En dag åker Gudrun Wagenius och jag med buss för att besöka någon av hennes systrar, i en timmerhuggarstuga, som då lagade mat åt de gubbar som jobbade i skogen. Vi satt längst bak i bussen för det var ju mest spännande när det hoppade och skakade. Jag vet att vi åkte mot Åsarna men inte så långt bort.
Jag fick även tillbringa någon dag i Beten i sällskap av Gudrun och hennes bröder Knut och Rolf. De var några år äldre så de hade tilåtelse att ha tändstickor, vilket resulterade i att en brasa gjordes upp och en gammal filt togs fram för nu skulle det skickas röksignaler, Det gick kanske inte riktigt som de tänkt för det tog eld i filten och det blev ett hål!
I samma hus som lärarbostaden bodde under en tid Tilda och Erson. De levde under små och mycket enkla förhållanden, men de ville ändå bjuda in oss till en måltid bestående av flötgröt och veteskiva. Kanske inte riktigt någon barnmat!!
Senare flyttade Jöns Lars med fru in.
Minnena börjar tryta men det finns mycket att säga: personer, förutom alla skolkamrater, som jag minns är bl.a. Gunni och Tron Liljemark, Mary och Albert Eriksson, Olof och Signe Åslund , Anna och Bror Åslund, tant Gerda som skötte om telefonstationen, och hela fam som bodde på Gästis, Hela fam. Wagenius, Emma och Johannes Bäck. Många andra finns i pereferin.
Dessa elever kommer jag ihåg namnet på:
Inger Åslund, Ingegerd på Getnäset och Marita ?, Anita Eriksson, Anita Lund, Ulla Eklund, Lillemor Myhr, Gudrun Wagenius, Gunilla Liljemark, Dagny Karlsson, Kerstin Dahlström, Marina Hoflin, Lillemor Hedmark, Britt Hanaback, Åke Lund, Åke Dahlsten,
Lilian Bendiksen, Kjell Johansson,Gunnar Andersson, Tommy Loo, Lars Örjan Norlander, Uno Grubb, Jan Åslund, Sten Åslund, Melvin och Sven Evert Olofsson, Rolf Lidberg? Rolf Persson och så lilla jag. Men det saknas några få.
Jag har under årens lopp haft förmånen att träffa Lena och Gösta Linderholm några få gånger, då har det blivit snack om Ljungdalen och Storsjö. [men vi är nog inte släkt]
Det är så fantastiskt att kunna följa vad som händer och sker via Instagram. Jag är mycket imponerad över allas kreativitet och handligar.
Till slut vill jag önska er alla en fin och god tillvaro och tack för alla fina minnen som berikat mitt liv !
Hälsnigar
Elisbet Linderholm Nordell [ Storsjöjänta under läsåret 54-55]