John ”Kjells John” Jonsson
Hembygdsmannen, traditionsbäraren, berättaren och poeten Kjells John föddes i en liten fäbodstuga på Storåsvallen i Storsjö den 9 juli 1909.
Familjen bestod av pappa Viktor och mamma Ingeborg och barnen Karl, John, Märta och Anna. När barnen var små bodde familjen i Näsudden.
John gick varje dag till grannarna Per och Harald Sjöberg för att höra dem berätta om gammalt och historiskt.
John syster Märta (på Kråkhögen) har berättat att John aldrig läste på läxan utan lyssnade på sin syster när hon tragglade med den. Han var lärarens favorit och ibland när de andra barnen inte kunde så fick han berätta de riktiga svaren. John hoppade över en klass i skolan och läraren tyckte han skulle studera vidare men det fanns inte pengar till det.
John arbetade huvudsakligen som skogsarbetare i Härjedalens skogar, från 13- års ålder när han slutat skolan, det var bl a huggning, stämpling, flottning och kolning, han var anställd av Wifstavarfs AB, nuvarande SCA. Under några år jobbade han även i Lappland med vägbygge och åt Vattenfall.
Han började tidigt skriva dikter och han älskade vildmarkens blomster, som han med innerlighet beskrev i sina dikter. Där fanns Fjällviolen, Mosippan och hans älsklingsblomma Fjällbruden. John kunde blommornas latinska namn och när han läste upp dikten Fjällbruden, uttalade ha dess latinska namn ” Saxifraga Cotyledon” med vibrerande röst. John skrev många dikter, inte bara om blommor, utan om Storåsvallen, djur, natur och mycket annat. Vid sammankomster i byn framträdde han med sina dikter och han brukade även sjunga visor. Tillsammans med Aina Lorin-Lööv spelade han in radioprogram.
John var intresserad av både nutid och forntid och han hade stora kunskaper om gamla föremål och var de kom ifrån. Han var även under många år ombud åt Riksantikvarieämbetet i Stockholm för sina kunskaper om fornfynd.
När Storsjön skulle regleras så var det John som visade var Krank-Mårtenhögen fanns och som fick till att det blev en arkeologisk utgrävning där.
John levde ett aktivt liv tills han avled 1991, 82 år gammal.
Här kommer en dikt John har skrivit om gården ”Påls” i Storsjö. Gården, nr 2 i Storsjö köptes av Harald Andersson från Särnaheden omkring 1650. Han var en välbärgad man och när han upprättade sitt testamente ägde han även gårdarna nr 3 och 5, dvs granngården ”Där Öst” och ”Nordhögen” och enligt testamentet fick hans söner en varsin gård.
”Påls” kan man läsa mer om i boken ”Storsjö socken, Arvet från Ödegårdsmännen” av Lewi Gredander och även i Storsjö Sockenkrönika 1975 har Lewi Gredander skrivit om gården.
En fjällgårds cirkel
På backen står en gammal gård
stuga åker där han kornet skar
gården stått där flera hundra år
där han inte folket krafter spart
Bonden grävde bland knot och sten
täljde stockar med hemsmidd bila
han timrade stugan solen sken
någon gång han tog en middagsvila
Mor kardade ull och satt och spann
vantar strumpor hon skulle sticka
barnen lekte kurragömma sprang
på väggen gammelklockan ticka
Hästen Brunte ledigt på sommaren hade
på vintern han skulle dra ved och hö
De näten uti sjön på kvällen lade
ryssjor lagades tills det blev frusen sjö
Gräset växte, högt stod solen
på tunet lyste gräset grönt
de kopplade av han tog fiolen
han satt och sola det var så skönt
Tre barn växte upp i stugan
som var till glädje för mor och far
de hjälpte till behövde inte tvingas
på åkern de stod när pappa skar
I skogslåttern bråttom värre
han slog med lie de räfsade hö
de höet på ”röor” hängde
skulle köras hem när det blev snö
Höstkväll lyset av tjärvedslampan
frun sitter vid spisen och sticka
hästen Brunte i stallet trampa
han sitter med krokkniv och kosa snickra
Snart är det vinter det kommer snö
drögar, kälkar måste lagas
Brunte måste draga ved och hö
tidigt ute innan solljustimme dagas
Mor i huset vindar vatten
hö bäres in till ko och kalv
vargar yla uti natten
månen lyser är snart halv
Det sågas ved på backen
som skall värma stuga kall
barn föräldrar dra till stacken
tjärvedsbrasan lysa skall
Midvinterns köld är hård
frostblommor på rutan är
alla önskar längre dagar
kyla vind på kinden tär
Vinterdagar kalla snart tillända
gran och björk av vindar smekas
björkknopp spricker sol oss sända
fåglars skratt hörs i skogen eka
Värmen böljar bäck och forsen brusar
orren spela på mossig myr
nu kommer flyttfåglar vingar susa
och morgonglöd i molnen pyr
Nu ska skida ekan tjäras
näver läggas på ladans tak
allt till slåttern ansas värnas
solen värmer nu med fart
Isar börjar raskt av sol att smälta
gäddan börjar snart i vass att leka
skällan på kon börjar snart att klämta
längtar när i sjön man vattnar ekan
Sjön blir isfri våg mot strand
de lägga näten uti sjön
öppet vatten de tar i handen
de öring äta och läsa bordsbön
Ko och kalv utom hagen släppas
de luktar gröngräs på vall
får och get de hoppar jäktar
hästen Brunte får lämna stall
Snart tid att äng och åker plöja
sås och vänta årets skörd
slåtteräng av yxa röjes
moget korn till höst ge bröd
Årets cirkel på gården Påls är sluten
här var deras framtidstro
det blåser sunnanvind kring knuten
här var stället där de vill bo
Kjells John
Källa: Tidningsurklipp och information från Inger Kanka. Boken om Storsjö Socken, Arvet från Ödegårsmännen av Lewi Gredander